You have changed my life forever - Kapitel 53

"Kom igen, kom igen, kom igen... Om hennes hjärta står still längre kommer det vara försent !" ropade en av ambulans männen. Två kom med en låda och tog upp någor ur den.
Precis innan mannen sa: "Laddar, 200. undan" kom jag ihåg allt. Det var jag... juste, en bil körde på mig, Justin sista ord innan allt blev svart. Jag var död. Jag kollade bort mot Justin och sprang dit. Jag satte mig bredvid honom och viskade:
"Jag älskar dig och jag kommer aldrig och lämna dig" sedan sköt en blixt genom mig.




Jag skrek till. Jag såg hur Justin kollade på min kropp som låg i sanden. Sedan sköt en blix genom mig igen. Jag kände hur jag drogs bort från stället jag satt på, sedan blev allt mörkare och mörkare. Sedan kändes det som jag höll från himelen och landade på marken med den duns. Jag tog ett djupt andetag som om jag hade hållt andan i flera timmar.
"Vi har en puls" hörde jag en man säga.
"Chloe" hörde jag Justin röst säga, jag hörde steg komma närmare.
Jag kände hur han tog min hand. Snart var jag inne i en ambulans på väg in till sjukhuset.
"Chole, kan du hör mig?" frågade Justin. Jag hade fortfarande inte orkat öppna ögonen eller säga något. Det gjorde så ont, även om jag hade fått smärtstillande. Justin tog min hand upp mot sin kind. Jag kände hur hans kind var fuktigt av tårar.
"Justin..." sa jag tyst, jag insåg inte att det skulle vara svårt att prata nu.
"Chloe ?" sa Justin lite förvånat.
"Grå..åt inte" sa jag. Jag kände Justin läppar mot mina. Jag log och öppnade sakta mina ögon. Justin kollade på mig med tårar i ögonen.
"Jag hörde dig" sa han. "När du var..." han avslutade inte meningen så jag gjorde dte för honom.
"..När jag var död ?" sa jag. "Det var för att jag var där med dig hela tiden" tillade jag och log. Justin kollade lite undrande på mig och skulle precis fråga något när ambulansen stannade och ambulans männen rullade in mig till sjukhuset.


Lite senare på kvällen låg jag i min säng på sjukhuset. Min mamma, pappa och min lilla syster hade precis åkt hem. Men Justin satt fortfarande vid min sida och höll min hand.
"Chloe.. du sa förut att 'du var där hela tiden' när du hade blivit överkörd.." sa han.
"Ja.. Jag tror jag var där som ande eller nåt. Jag vet det låter jätte konstigt men jag stod och kollade på min egna kropp och jag viskade till dig..."
"...'Jag älskar dig och jag kommer aldrig och lämna dig'" avslutade Justin min mening.
"Exakt" sa jag och log.
"Du fattar inte hur jobbigt det var att veta att du var död och inte visste om de skulle få igång dit hjärta" sa Justin.
"Ne, men du fattar inte var jobbigt det är att var död och se sig själv och sin underbara pojkvän utan att kunna säga till honom att allt skulle bli bra" sa jag och log.
"Men allt blev bra" sa Justin och kysste mig.



Kommentera gärna mina kapitel, annars kommer jag tillslut trötta på att skriva.
Så lämna en liten kommentar och säg vad du tycker :D

You have changed my life forever - Kapitel 52

"Vänd dig om" sa Justin och jag gjorde som han sa.
"Jag var borta, så att jag kunde ge dig detta" sa han medans han satte något runt min hals. Jag kollade ner och såg ett halsband.
"Åh, Justin ! Gu va fint !" sa jag och kramade honom. På halbandet var det två svalor som höll i ett brev där det stod I love you.
"Gillar du det ?" frågade han och log.
"Gillar det ? Jag älskar det ! Precis som jag älskar dig !" sa jag och kysste honom.
"Jag älskar dig med" viskade han och log sedan kysste han mig igen.

Jag log mot Justin, han log tillbaka. When you smile, I smile. Tänkte jag just i det ögonblicket. Ett av alla perfekta ögonblick jag har varit med om sedan jag träffade Justin. Detta ögonblicket slutade av en hög smäll. Jag och Justin kollades oss om medans jag hörde skrik och slirande bildäck. Plötsligt kom en bil upp från vägen. Den hade ingen kontroll. Jag kollade på omkring, där stod hon... en liten tjej på 5 år. Jag kollade på flickan sedan på bilen sedan tillbaka på flickan igen.
"Flytta på dig" skrek jag medans jag började springa mot henne. Bilen kom allt närmare, den lilla flickan stod och skrek på sin mamma. Jag såg en kvinna komma springades från koisken. Jag kom fram till flickan två sekunder innan hennes mamma. Jag lyfte snabbt upp henne och gav henne till mamman.
"Tack" sa mamma, anfådd.
Sedan hände allt så snabbt, precis som mitt och Justin perfekta ögonblick blev till panik.
Jag hörde Justin skreka, jag hörde mamman och den lilla flickan skrika. Jag hörde även röster som skrek "flytta" en sekund innan bilen körde på mig. Jag rullade över bilen huv och tak innan jag landade på sanden bakom den. Jag kände en svag smak av järn från blodet. Jag hörde Justin skrika mitt namn och såg hur flera personer kom springandes mot mig. Jag hörde ett svagt "Ring 991 !".
Jag stängde ögonen... det sista jag hörde innan allt blev svart och tomt var Justins röst:
"Chloe, lämna mig inte. Jag älskar dig" sedan svävade jag iväg mot horisonten.
Jag gick längst stranden, det var så vackert. Solen speglade sig i vattnet och det var så lugnt att man kunda höra vågorna. Men nu bröts tystnaden, det var människor. Jag gick snabbare och såg sedan något bekant. Något som precis hade hänt, jag lutade huvudet svagt åt höger och granskade alla personer lite längre fram. Det var en ambulans och två polis bilar, en blå bil som jag på något sätt kände igen. Någon låg i sanden, ambulans personalen satt vid den. Jag kollade näramre och såg att det var en tjej, men brunt hår. Sanden runt henne var blodig. Några människor som inte såg ut att vara varken poliser eller almublans personal stod en liten bit bort och såg lite chockade ut. En kille satt ensam och såg väldigt ledsen ut. Jag ville vet mer vad som hade hänt. Jag gick närmare, ingen hade fortfarande märkt mig. Nu var jag väldigt nära jag stod bara två meter från den chockade folkmassan. Jag tog några till steg och kollade på killen. Jag kände igen honom, som om jag känt honom. Jag blev helt varm genom att bara titta på honom. Jag började nu gå närmare tjejen som låg i sanden. Jag ställde mig bredvid henne.
"Kom igen, kom igen, kom igen... Om hennes hjärta står still längre kommer det vara försent !" ropade en av ambulans männen. Två kom med en låda och tog upp någor ur den.
Precis innan mannen sa: "Laddar, 200. undan" kom jag ihåg allt. Det var jag... juste, en bil körde på mig, Justin sista ord innan allt blev svart. Jag var död. Jag kollade bort mot Justin och sprang dit. Jag satte mig bredvid honom och viskade:
"Jag älskar dig och jag kommer aldrig och lämna dig" sedan sköt en blixt genom mig.

Jag funderar på att avsluta detta fanficet snart och börja på en ny :)
vad tycker ni ? ♥

RSS 2.0