You have changed my life forever - Kapitel 43

"Vad är det ?" sa jag och kollade på dom. Sedan kom jag ihåg det mörka vardagsrummet med mannen. Det måste ha varit en hemsk, hemsk mardröm.
Jag kollade på Em, hon nickade och log. Jag såg att hon hade lite tårar i ögonen, så jag gissar att hon listade ut var det var. Jag gissar att jag måste ha gråtit och pratat i sömnen.



Em kom fram till mig. Hon satte sig bredvid mig.
"Vad va det ?" viskade hon till mig så att dom andra inte kunde höra.
"Det var han" sa viskade jag tillbaka och började gråta igen.
Jag kollade på Em och såg hur tårarna rinna ner för hennes kinder.
"Vad har hänt ?" frågade Chaz. Jag kollade på dom andra, dom så ut som frågetecken. Men det förstår jag med, dom fattar ju inte varför vi sitter och gråter och framför allt inte varför Em började gråta.
"Chloé, vad har hänt ?" frågade Justin och smekte min kind. Jag drog bort mitt ansikte och skakade på huvudet.
Sedan reste jag mig och gick ut ur huset.
Jag gick över gräsmattan och satte mig på trottoaren. Jag drog upp mina knän, la min armar på dom och gömmde mitt ansikte i mina armar. Jag hörde stig bakom mig och snart satt någon bredvid mig. Jag kunde höra snyftandet och förstod att det var Em. Jag kollade upp och möte Em blick.
Jag kramade mig.
"Varför försvinner han aldrig ?" frågade jag.
"Det undrar jag med" sa Em.
"Chloé !" hörde jag Justin ropa. Jag kollade upp och såg Justin kom springades mot mig. Jag reste mig upp och kollade ner i marken.
"Vad har hänt ?" frågade han och kramade mig. Länge.
Jag svarade inte. Men ville inte släppa Justin.
"Chloé, du kan säga vad som hänt" sa han.
"Nej.. inte detta" sa jag.
"Men Chloé, det ser ju ut som du lider" sa han.
"Det gör jag och det har jag gjort i 1½ år" sa jag och torkade bort tårarna från kinderna.
"Men då måste säga" sa han.
"Vad får dig att tro det ?" sa jag.
"För jag vill att du ska må bra, Chloé. Du ska inte behöva må så här." sa han.
"Okej då.. jag berättar väll" sa jag.
Redan innan jag börjat berätta började tårarna rinna ner för kinderna och jag kunde inte göra nåt för att stoppa dom. Dom andra stod bakom oss när jag berättade, så  jag gissar att dom oxå hörde.
När jag berättat klart stod Justin tyst. Han kysste mig och gav mig en lång kram.
Jag kollade kort på dom andra och såg att Em fick en lång kram av Chaz, det fick mig att le.
Efter ett tag gick vi in igen. Vi satte oss i soffan.
Vi gjorde inget. Jag och Em grät fortfarande lite.
"Ska vi sätta på en film, så vi blir lite gladare kanske ?" sa Chaz.
Jag nickade och dom andra sa att det var okej.
Så vi satte på en komedi och även om jag var ledsen så skrattade jag då och då.
Men jag mådde fortfarande jätte dåligt och det kändes som någon stuckit en kniv igenom mitt hjärta så att det var ett hål som bara fortsatte att växa.
"Jag hoppas du i alla fall mår lite bättre nu" sa Justin och gav mig en kort kyss.
"Så länge du är här" sa jag och log, justin log tillbaka.
"Aww, varför är ni så söta ?" frågade Em och fnissade lite.
"För att du och Chaz är så gulliga ihop" sa jag och skrattade.
Både Em och Chaz rodnade lite och kollade ner i golvet.
Alla andra började skratta. Nu kände jag i alla fall hur hålet i hjärtat började krympa för stunden. Vad skulle jag göra utan domma underbara vännerna. Även om jag saknar Olivia och Sarah.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0