justindbieberstories

Tiden gick medans jag satt där i parken. Jag fick flera sms från Justin där han undrade var jag var. Jag svarade inte. Jag kollade klockan, konserten skulle snart börja. Så jag kunde väll lika väll börja gå till arenan, så kommer jag dit när Justin är ute på scen, så kan han inte prata med mig.

---

När jag kom till arenan gick jag backstage och träffade Caitlin, Chaz, Ryan och M.J.W.T där.
"Hej, vart har du varit ? Justin letade ju efter dig !" sa Caitlin och kramade mig.
"Hej, jag vet. Jag satt i parken. Men Justin såg mig inte även om han gick förbi där två gånger" sa jag.
"Ne, ofta ?" sa Caitlin och skratta.
"Det är sant. Men måste byta kläder om jag snart ska upp på scen" sa jag och gick för att byta kläder.
När jag kom tillbaka skulle jag gå upp på scen.
När jag kom in på scen kollade Justin på mig, och log tveksamt. Jag log inte tillbaka.
Jag gick fram till honom och började sjunga.
Efter låten gick jag av scen, men jag gick inte till bussen som jag planerat från början.
Jag kunde inte vara sur på Justin, han hade ju faktiskt inte gjort nåt.
Så jag gick och bytte kläder igen och satte mig och vänta.
När M.J.W.T. också hade sjungit tog jag på mig mina egna kläder.
Sedan gick jag fram till Justin.
"Förlåt" sa jag och försökte le mot honom.
"Varför säger du förlåt ?" sa han och log.
"För att jag blev sur även om du inte gjort nåt" sa jag och kollade ner i golvet.
"Nej, det gör inget. Det skulle jag också blivit. Det var jag som inte sa vem jag skulle träffa" sa han och smekte min kind.
"Okej, men jag förlåter dig för allt" sa jag och log mot honom.
"Samma här, Shawty" sa Justin och luta sig fram och kysste mig.
Lite senare låg vi alla våra sängar och pratade.
Då ringde min mobil. Det var min faster.
"Hej" sa jag.
"Hej Chloé, var är du ? är du inte hemma ? Ingen svarar på hem telefonen ?" sa hon, hon lät väldigt upprörd eller chokcad.
"Ne, jag är med min pojkvän på sommarturné" sa jag "Men vad har hänt ? Du låter helt chockad"
"Planet din familj åkte hem med idag kraschade precis innan det skulle landa. Jag vet inte riktigt vad som hända, antigen la motorerna av eller så funkade inte hjulen" sa hon, nu hörde jag hur hon grät. Jag var för chockad för att kunna göra det.
"Men va ? Var.. var är dom då ?" sa jag.
"Dom är på ett sjukhus i Atlanta. Du vet det som ligger nere i centrum ?"
"Ja, jag vet vilket det är" sa jag.
"Okej, jag vet inte. Men du kasnke ska komma hem. Nästan alla av dom som var på planet fick ganska allvarliga skador" sa hon.
"Ja, okej.. ehm.. Jag kommer hem direkt" sa jag och la på. Jag kände att jag snart skulle börjat gråta.
Alla kollade på mig.
"Vem var det ? Vad har hänt ?" frågade Chaz.
Tårarna började rinna ner längst kinderna.
"Min familjs plan kraschade..." sa jag och kollade ner i golvet. Justin kom och satte sig bredvid mig och höll om mig.
"Jag måste hem" sa jag "Dom har allvarliga skador"
"Okej, jag kör dig hem" sa Justin och kysste mig på kinden.
"Nej, du måste fortsätta på din turné" sa jag och kollade på Justin.
"Nej, jag följer med dig, Chloé"
"Nej Justin, det gör du inte. Det kommer bli bra jag lovar. Jag ringer dig" sa jag.
Jag tog mina kläder och byte snabbt kläder. Sedan tog jag min väska och gick ut från bussen.
Justin fixade så att nån kunde köra hem mig.
Efter som det var en bit att köra så somnade jag i bilen och vaknade inte för kvinnan som kört mig väckte mig.
Så stod vi utanför sjukhuset.
Jag gick ur bilen och började springa. När jag kom till receptionen inne på sjukhuset sa jag snabbt:
"Var ligger familjen Moore, dom var med på planet från England som kraschade".
"Två våningar upp" sa damen i receptionen och jag började springa. Jag tog trapporna upp till andra våningen.
När jag sprang upp dit sprang jag genom den första korridoren och kollade in i varenda rum för att hitta min familj. Jag stannade vid rum 42 och kollade in. Där låg tre personer jag kände igen.