justindbieberstories

"Två våningar upp" sa damen i receptionen och jag började springa. Jag tog trapporna upp till andra våningen.
När jag sprang upp dit sprang jag genom den första korridoren och kollade in i varenda rum för att hitta min familj. Jag stannade vid rum 42 och kollade in. Där låg tre personer jag kände igen.

---

Jag såg Zoey ligga i en säng, elr hon satt mer upp än låg ner. Hon såg ut att må bra, för hon satt och rita.
Jag gick fram till henne.
"Hej Zoey" sa jag med tårar i ögonen.
"Chloé" sa hon och ställde sig upp i sängen. Jag kramade henne länge.
"Hur mår du ?" frågade jag.
"Bra" sa hon och log. Hon var hur pigg som helst. Det verkar inte som hon fick några allvarliga skador precis.
"Ursäkta, vem är du ?" sa en röst bakom mig.
Jag vände mig om med Zoey fortfarande i min famn.
"Jag är Chloé Moore" sa jag.
"Vad gör du här ?" frågade doktorn.
"Ehm.. Jag besöker min familj, för dom har tydligen varit med om en flygplan krasch" sa jag, räckte det inte med att jag sa mitt namn och så kunde han lista ut att jag tillhörde familjen.
"Jaja, okej. Dina föräldrar har fått allvarliga skador" sa han.
Jag kollade på min föräldrar som låg i två sängar med massa slangar i ansiktet och maskiner runt sig.
"Ah, jag har märkt det" sa jag. "Var är det allvarliga skador då ?"
"Din pappa har fick en kraftig inre blödning som skadat några av dom viktiga organen" sa han.
"Din mamma fick ett kraftig slag mot huvudet, hon har ett fler tal krossade revben, en av hennes lungor sprck eller hur jag ska berätta det för dig. Men även ett få tal av hennes inre organ är skadade" tillade han.
"Okej. Men kommer dom klara sig då ?" frågade jag "Och har nåt hänt med Zoey ?"
"Det kan jag inte svara på än, båda kommer opereras, det kan bli flera gånger, men vi gör vårt bästa" sa han "och din syster klarade sig undan med några skrapsår." Han gick bort till min pappa och kollade maskinerna sedan gjorde han samma sak hos mamma. Sedan kollade han på mig.
"Du borde åka hem, din syster får gärna följa med. Så fortsätter vi hjälpa dina föräldrar."
"Vadå, så du vill bara att vi ska åka hem som om inget hänt ?" frågade jag.
"Nej, såklart jag inte vill. Men så ni inte är här och stör om nåt händer. Vi ringer om vi måste berätta nåt för er" sa han. "Men ring någon släkting som kan komma hem till er" sedan gick han bara.
"Kom Zoey, vi åker hem som doktorn sa" jag satte ner Zoey på golvet och tog hennes hand. Sedan gick vi ut ur sjukhuset. Jag ringde min faster och frågade om hon kunde komma och det kunde hon.
När vi kom hem satte jag på en film åt Zoey och jag gick ut till hallen och öppnade dörren, av någon andledning hade hon som kört hit mig lämnat min väska med alla kläder utanför huset. Kanske lite udda ?
Men jag tog in väskan och gick sedan in till köket och gjorde två mackor till mig och en macka till Zoey och gick sedan in i vardags rummet och satte mig bredvid Zoey i soffan.
När min faster kom gick jag upp på mitt rum. Jag satte mig i sängen med min dator och loggade in på twitter.
Min mobil vibrerade och jag läste smset från Justin. Det stod:
"Hej Shawty. Saknar dig. Jag ringer så fort konserten är över <3"
Jag log för mig själv. Jag satte ner datorn på golvet och la mig ner i sängen och kollade upp i taket.