You have changed my life forever - kapitel 34
"Mh..." sa jag tyst "Men du måste inte"
"Men såklart jag kommer" sa hon. "Jag kommer så fort jag kan. Jag smsar tiden jag kommer"
Vi sa hejdå efter en stund och jag bestämmde mig för att gå ner att sätta på en film.
Vid ungefär lunch tid åkte jag till flygplatsen för att möta Em.
När jag kom till flygplatsen kollade jag på en tv för att se när Ems plan skulle land.
Det var försenat så det skulle inte lända förrän om en halv timme.
Jag satte mig på en bänk och skickade ett sanbbt sms till Justin där det stod att jag saknade honom.
Jag fick snabbt tillbaka ett svar där det stod att han saknade mig med.
Efter att jag suttit och spelat spel och varit inne på twitter i ungefär en halv timme reste jag mig upp så jag kasnke kunde se Em. Men jag såg inte henne någonstans.
Men det stod på tv att det landat så jag valde att ringa henne.
Hon svarade efter en stund.
"Hej Em. Var är du ?" sa jag.
"Åh.. Hej Chloé. Jag väntar på min väska." sa Em.
"Aha, okej. Men då ses vi snart" sa jag.
Vi la på och efter bara några minuter kunde jag se Em.
Jag sprang fram till henne och kramade henne, hon kramade tillbaka.
"Hej. Gu, vad jag har saknat dig" sa jag.
"Hej. Samma här !" sa Em "Hur är det ?"
"Jag vet inte. Jag klarade knappt av att gå upp ur sängen imorse, för det känns som hela världen har gått under eller nåt" sa jag och jag kände hur gråten i halsen.
Em kramade mig igen.
"Det kommer bli bra. Annars kommer jag fixa så att pappa stämmer sönder hela sjukhuset" sa Em.
Jag skrattade lite. Ems pappa var en av New York bästa advokater.
"Ne, men ska vi åka hem ?" frågade jag.
"Ja, såklart. Jag måste ju se er hus typ" sa Em och skrattade.
När vi kom hem lämnade vi hennes väska på mitt rum.
Så gick vi ner och satte oss i en av sofforna i vardagsrummet.
"Synd att jag inte får träffa din pojkvän" sa Em och skrattade.
"Ja, det är det ju. Gissar att det finns en viss andledning till varför du vill träffa honom ?" sa jag och skratta.
"Hm.. kanske, kanske inte" sa Em.
"Men vem vet.. Jag höll inte koll på om Justin hade några pauser i turnén, men det kanske han har." sa jag.
"Åh, fatta va bra det skulle va !" nästan skrek Em och jag började skratta igen.
Efter ett tag satte vi på en film, Dear John. Unge fär i mitten av filmen kom Zoey och min faster hem.
Men vi brydde oss inte så mycker för vi var helt inne i filmen.
"Kan vi inte ta en liten shopping tur ?" frågade Em.
"Såklart vi kan, det finns ett köpcenter inte så långt bort" sa jag.
"Det blir toppen" sa Em. Jag höll faktiskt med, att shoppa kanske skulle få mig att glömma lite.
När vi kom till köpcentert var vi inne i hur många butiker.
Efter en stund satte vi oss på ett café. Tre tjejer kom fram till mig.
"Ursäkta.. är du Chloé Moore ?" sa den ena lite blygt.
"Ah, det är jag" sa jag och log.
"Kan vi få din autograf och ta foto med dig ?" sa en annan av tjejerna.
"Självklart" sa jag.
Efter ett tag hade dom gått då satt Em och log mot mig.
"Juste, jag har inte tänk på att du är känd" sa hon.
"Ne.. Så känd är jag inte" sa jag och skratta.
"Kanske inte, men du har spelat in två duetter med ett band som har blivit mycket mer känd på senaste tiden och du har sjungt med Justin Bieber" sa hon.
"Okej då" sa jag och skratta.
När vi var helt slut gick vi hem. Vi satt upp på mitt rum och pratade ända tills vi båda somna.
Vad tycker ni ? Det blir kort nu, men ni får mycket bättre uppdatering när jag kommer hem.
kram :)
glöm inte att sprida vidare bloggen :)
"Men såklart jag kommer" sa hon. "Jag kommer så fort jag kan. Jag smsar tiden jag kommer"
Vi sa hejdå efter en stund och jag bestämmde mig för att gå ner att sätta på en film.
Vid ungefär lunch tid åkte jag till flygplatsen för att möta Em.
När jag kom till flygplatsen kollade jag på en tv för att se när Ems plan skulle land.
Det var försenat så det skulle inte lända förrän om en halv timme.
Jag satte mig på en bänk och skickade ett sanbbt sms till Justin där det stod att jag saknade honom.
Jag fick snabbt tillbaka ett svar där det stod att han saknade mig med.
Efter att jag suttit och spelat spel och varit inne på twitter i ungefär en halv timme reste jag mig upp så jag kasnke kunde se Em. Men jag såg inte henne någonstans.
Men det stod på tv att det landat så jag valde att ringa henne.
Hon svarade efter en stund.
"Hej Em. Var är du ?" sa jag.
"Åh.. Hej Chloé. Jag väntar på min väska." sa Em.
"Aha, okej. Men då ses vi snart" sa jag.
Vi la på och efter bara några minuter kunde jag se Em.
Jag sprang fram till henne och kramade henne, hon kramade tillbaka.
"Hej. Gu, vad jag har saknat dig" sa jag.
"Hej. Samma här !" sa Em "Hur är det ?"
"Jag vet inte. Jag klarade knappt av att gå upp ur sängen imorse, för det känns som hela världen har gått under eller nåt" sa jag och jag kände hur gråten i halsen.
Em kramade mig igen.
"Det kommer bli bra. Annars kommer jag fixa så att pappa stämmer sönder hela sjukhuset" sa Em.
Jag skrattade lite. Ems pappa var en av New York bästa advokater.
"Ne, men ska vi åka hem ?" frågade jag.
"Ja, såklart. Jag måste ju se er hus typ" sa Em och skrattade.
När vi kom hem lämnade vi hennes väska på mitt rum.
Så gick vi ner och satte oss i en av sofforna i vardagsrummet.
"Synd att jag inte får träffa din pojkvän" sa Em och skrattade.
"Ja, det är det ju. Gissar att det finns en viss andledning till varför du vill träffa honom ?" sa jag och skratta.
"Hm.. kanske, kanske inte" sa Em.
"Men vem vet.. Jag höll inte koll på om Justin hade några pauser i turnén, men det kanske han har." sa jag.
"Åh, fatta va bra det skulle va !" nästan skrek Em och jag började skratta igen.
Efter ett tag satte vi på en film, Dear John. Unge fär i mitten av filmen kom Zoey och min faster hem.
Men vi brydde oss inte så mycker för vi var helt inne i filmen.
"Kan vi inte ta en liten shopping tur ?" frågade Em.
"Såklart vi kan, det finns ett köpcenter inte så långt bort" sa jag.
"Det blir toppen" sa Em. Jag höll faktiskt med, att shoppa kanske skulle få mig att glömma lite.
När vi kom till köpcentert var vi inne i hur många butiker.
Efter en stund satte vi oss på ett café. Tre tjejer kom fram till mig.
"Ursäkta.. är du Chloé Moore ?" sa den ena lite blygt.
"Ah, det är jag" sa jag och log.
"Kan vi få din autograf och ta foto med dig ?" sa en annan av tjejerna.
"Självklart" sa jag.
Efter ett tag hade dom gått då satt Em och log mot mig.
"Juste, jag har inte tänk på att du är känd" sa hon.
"Ne.. Så känd är jag inte" sa jag och skratta.
"Kanske inte, men du har spelat in två duetter med ett band som har blivit mycket mer känd på senaste tiden och du har sjungt med Justin Bieber" sa hon.
"Okej då" sa jag och skratta.
När vi var helt slut gick vi hem. Vi satt upp på mitt rum och pratade ända tills vi båda somna.
Vad tycker ni ? Det blir kort nu, men ni får mycket bättre uppdatering när jag kommer hem.
kram :)
glöm inte att sprida vidare bloggen :)
Kommentarer
Trackback
