You have changed my life forever - kapitel 33

När min faster kom gick jag upp på mitt rum. Jag satte mig i sängen med min dator och loggade in på twitter.
Min mobil vibrerade och jag läste smset från Justin. Det stod:
"Hej Shawty. Saknar dig. Jag ringer så fort konserten är över <3"
Jag log för mig själv. Jag satte ner datorn på golvet och la mig ner i sängen och kollade upp i taket.




Efter något som känt som en evighet ringde min mobil.
Jag snabbt upp mobilen och svara.
"Hej"
"Hej shawty" hörde jag Justin säga.
"Hur gick konserten ?" frågade jag.
"Det gick väll bra, med det blev ingen overboard och det var otroligt ensamt utan dig" sa Justin.
"Aw... Jag skulle gärna ha dig här Justin" sa jag.
"Jag önskar jag kunde vara där hos dig" sa Justin. "Men hur var det med din familj ?"
"Zoey mår bra, men inte mamma och pappa mår inte bra, det var tydligen väldigt allvarligt. Båda hade typ skador på dom några av dom inre organen."
"Okej, men hur går det för dom på sjukhuset, har du hört nåt ?" sa Justin.
"Jag vet inte, men dom ska opereras" sa jag.
"Okej, men jag hoppas verkligen att allt blir bra" sa han.
Sedan pratade vi en stund. Vi pratade om allt möjligt
När det gått en långt stund sa jag.
"Ne, men jag tror jag måste sova nu, det har hänt mycket idag"
"Jag förstår dig. Men dröm sött älskling"
"Saknar dig. Go natt" sa jag.
"Saknar dig med. Go natt" sa Justin och sedan la vi på.
Jag bytte snabbt om till pyjamas och borstade tänderna och tvättade bort mitt smink sedan la jag mig i min säng och somnade efter bara några minuter.

När jag vaknade nästa morgon orkade jag inte gå upp.
Jag hade drömt om mamma och pappa och deras flygolycka.
Jag kunde känna på mina kinder att jag gråtit under natten.
Jag torkade av mina fuktiga kinder på mitt täcke och drog sedan upp det till näsan så bara halv mitt huvud syntes.
Min faster kom in i rummet och satte sig på kanten av min säng.
"Go morgon. Hur mår du ?" sa hon tyst.
Jag svarade inte jag bara kolla på henne med rödgråtna ögon och skakade på huvudet.
"Okej" sa min faster och nickade. "Det finns frukost där nere. Jag följer med Zoey till parken"
Jag nickade och min faster gick ut ur rummet.
Jag kollade upp i taket. Jag ville bara sjunka ner i sängen, dra täcket över huvudet och försvinna.
Efter en lång stund tog jag mig upp ur sängen och gick ner för att äta frukost.
Jag satt där inte länge innan jag gick upp på mitt rum och satte mig i sängen igen.
Jag satte på min mobil och ringde Em.
"Hej Chloé !" sa Em glatt.
"Hej" sa jag.
"Oj, du låter deppig. Nåt som hänt ?" frågade Em oroligt.
Jag berättade om vad som hade hänt, Em satte och lyssnade tyst.
"Usch. Va hemskt" sa hon tillslut "Jag hoppas verkligen att allt blir okej"
"Ja, det hoppas jag med" sa jag.
"Vill du att jag ska komma ?" frågade hon.
Jag nickade, men jag visste självklart att hon inte kunde se det.
"Mh..." sa jag tyst "Men du måste inte"
"Men såklart jag kommer" sa hon. "Jag kommer så fort jag kan. Jag smsar tiden jag kommer"
Vi sa hejdå efter en stund och jag bestämmde mig för att gå ner att sätta på en film.



Alla kapitel ni kommer få idag tills på fredag kommer vara korta och antagligen utan bilder.
Men jag är hos släktingar så jag hoppas ni förstår :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0