You have changed my life forever - Kapitel 1

"Chloé, vakna !" skrek min 4 åriga lilla syster och stromade in på mitt rum, jag kollader på henne trött på henne.
"Seriöst Zoey låt mig va, jag vill sova" sa jag och blundade igen.
"Men Chloé, du måste gå upp, mamma sa det" Jag visste att Zoey stod där och himmlade med sina gröna ögon. Jag satt mig upp och kollade på henne.
"Sa mamma varför hon fick dig att gå upp och väcka mig ?" frågade jag snällt och log mot Zoey.
"Ja, lastbilen kommer" sa hon och klättrade upp i sängen och satte sig bredvid mig.
"Vilken lastbil?" frågade jag, men kom sedan på svaret. Min syster menade flyttbilen som skulle ta våra sista möbler. Vi flyttar idag, justde. Till Atlanta.
"Okej då, men då får vi väll gå ner till mamma så att hon blir glad" sa jag och gick upp ur sängen och jag och Zoey gick ner för trappan och gick in i köket.
"Godmorgon gumman" sa mamma och log mot mig, pappa kollade bara upp från tidningen och log mot mig.
Jag satte mig ner på min stol.
"Varför måste vi flytta ?" sa jag och hällde upp fil och flingor i min tallrik.
"Men Chloé, vi har ju redan pratat om det" sa min mamma.
"Jag vet, men jag vill verkligen inte flytta från New York!"
"Vi vet gumman, men nu måste vi göra det, och du får ta och leva med det."
Jag visste att det inte var någon idé att säga nåt mer om flytten, så jag var tyst och åt min frukost, sedan gick jag upp till mitt rum för att göra iordning mig. Jag tog på mig ett par ljusa jeans, en vit blus och min juicy tröja, och så tog jag även lite silver armband och två ringar. Jag gick in i badrummet och borsta tänderna, fixa håret och sminkade mig.
"Chloé är du klar?" ropade min mamma från nerder våninge.
"Jadå" ropade jag och sprang in på mitt rum. Jag tog på mig skorna som var dom ända som jag inte packat ner, jag kan inte fatta att jag fick ner alla min akläder och skor väskorna. Jag tog min mobil och väska och sprang ner för trappan.
"Klar" sa jag och ställde mig vid dörren och log, fast det var inte precis det gladaste leendet man har sett.
Mamma kollade på mig och öppnade dörren,
"Men va bra då åker vi" sa hon.
Min lilla syster stod utan för och log stort.
"Jag vill åka i pappa porsche" sa hon och hoppade upp och ner.
"Men lilla gumman, vi har redan lämnat pappa porsche och vår range rover" sa mamma, Zoey blev ledsen och kollade ner i marken.
"Men vi åker i mammas Cadillac" tillade mamma och Zoey sken upp som en sol. Jag vet inte vad det är med min syster, men hon gillar bilar, fast det gjorde jag väll också när jag var liten.
Jag gick bort till mamma bil, öppnade dörren och satte mig.
"Asså mamma, kan vi åka nu ?!" frågade jag.
"Ja, men vi väntar på din pappa" sa mamma.
"Jaja, okej" sa jag och lutade mig bakåt och suckade. Men efter några minuter kom pappa och vi kunde äntligen åka. Jag satte in hörlurarna till min Iphone och sömnade, jag blev sedan väckt av mamma.
"Chloé, vi är framme" sa hon och log.
Jag kollade på henne och gick ur bilen och när jag såg huset jag stod framför tappade jag allvarligt talat hakan.
"Mamma, är det vårt hus?" frågade jag chockat.
"Nej, det är tomtens hus" sa hon och flinade.
"Ha-ha, så himmla kul mamma" sa jag och skakade på huvudet och började gå mot huset, jag öppnade dörren och gick in i mitt nya hem.
Pappa kom in med alla väskor, självklart inte alla på samma gång men några i taget.
Jag gick bort till en av mina väskor för att ta upp nya kläder att byta till.
Jag tog på mig ett par jeans shorts och "skoghuggar shorta" och vek upp armarna på den.
Jag tog min mobil och la ner den i fickan på min shorts.
"Jag går ut och kollar runt lite" sa jag och gick mot dörren.
"Okej" sa mamma och gick in i köket.
Jag gick ut och kollade mig omkring. Atlanta kanske inte var så dåligt som jag trodde. Jag satte i hörlurarna till Iphonen och satte på Rihanna - Love the way you lie (Part II) ft. Eminem. Jag började gå lite, då körde en bil in på garageuppfaten till huset bredvid. En kvinna och en kille kom ut ur bilen, jag stannade och kollade på de, på nåt sätt kände jag igen dom, framför allt killen. Det kändes som jag sätt det håret, den klädstilen någon annan stans. Just det ögonblicket kollade killen mot mig, han fortsatte att gå och kolla på mig och log sedan innan han kollade framåt igen och gick in i huset. Jag stid där ett tag sedan kom jag på vem jag just kollat på. Det var Justin Bieber.




Säg gärna vad ni tyckte om första delen,
det kommer snart en till,
men förlåt för att början blev lite dålig,
men den kommer bli mycket bättre.
Och glöm inte att läsa förklaringernn varför jag väljer att skriva som jag gör (här)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0